Många tyska verb består av två delar, ett prefix
(förstavelse) och ett verb. De kallas sammansatta verb.
Hos en del av dessa kan prefixet och verbet skiljas åt; de kallas löst
sammansatta verb.
Hos andra går det inte att skilja delarna åt; dessa kallas fast sammansatta verb.
För att komplicera saker och ting finns det fall då både fast- och lös
sammansättning är tänkbar. Detta är fallet vid förstavelserna durch-, um-, unter-
och über-. Här bör Du se efter i lexikon!
Fast sammansatta verb är de med förstavelserna be-, emp-, ent-, er- ge-, hinter-, ver-, wieder-, zer-.
För dessa gäller, att de behandlas som vanliga, enkla verb med det undantaget att de saknar ge- i perfekt!
| Exempel: | Es beginnt zu regnen. |
| Sie zerriss den Brief. | |
| Er hat sein neues Fahrrad verloren. | |
| Er entdeckte gestern, dass er sein neues Fahrrad verloren hatte. |
2. Löst sammansatta verb är alltså de med övriga förstavelser.
Ex. på verb: aussehen, abholen, aufmachen, zuhören, aufstehen, einkaufen osv.
Ordföljdsmässigt måste man iaktta följande:
Huvudsatser:
- Förstavelsen hamnar oftast sist i satsen i (presens och imperfekt).
Exempel: Sie sieht sehr gut aus. Sandra holte mich am Flughafen ab. Ich mache die Tür auf.
- ge- i perfekt hamnar mellan prefixet och det enkla verbet (i perf. part.)
Exempel: Sie hat sehr gut ausgesehen. Sandra hat mich am Flughafen abgeholt Ich habe die Tür aufgemacht.
Bisatser:
- Prefix och verb skiljs inte åt
Exempel: Ich weiß, dass du früh aufstehst. Ich sah, dass er das Fenster aufmachte. Ich merke, dass du nicht zugehört hast..