Imperativformen av verbet används då man uppmanar eller befaller någon att göra något. Hur man böjer verbet bestäms av vilken person man vänder sig till med sin uppmaning.
Man skiljer mellan tre olika fall:
A. Man riktar sig till en person som man är du med. Brukligt är att till stammen lägga ändelsen -e, men i vardagligt tal faller ändelsen ofta bort.
Exempel: Sag/e/ mir, wo du wohnst! Hol/e/ mir bitte mein Buch! Warte auf deinen Vater! Märk 1: Starka verb som i presens andra person har vokalväxling
e>i eller e>ie får samma förändring i imperativ. OBS: Ingen ändelse!
Lies das Buch! Vergiss mich nicht! Nimm dein Fahrrad mit!
B. Man riktar sig till flera personer som man är du med. Ändelsen ser likadan ut som i presens (2:dra pers. plur.) OBS: Aldrig vokalförändring här!
Exempel: Mädchen, raucht nicht so viel! Nehmt eure Regenschirme mit! Fahrt schneller!
C. Man riktar sig till en eller flera personer som man tilltalar med Ni. Ändelsen ser likadan ut som i presens 3.dje pers. plur. Efter verbet lägger man till Sie!
Exempel: Geben Sie mir bitte meine Zeitung zurück! Nehmen Sie bitte dieses Geschenk an! Vergessen Sie nicht, die Behörde anzurufen!
Märk 2: Imperativformerna av sein ser ut så här:
'du' Sei nicht so böse! 'ihr' Seid höflich, Jungs! 'Sie' Seien Sie endlich ruhig!
Märk 3: Om man inbegriper sig själv i uppmaningen ser imperativen ut så här:
Gehen wir einkaufen! Låt oss gå och handla Essen wir noch einen Kuchen! Låt oss äta en kaka till!
Märk 4: Infinitiv används som imperativform vid anvisningar av officiell natur, samt i bruksanvisningar o.d.
Betreten des Gleises verboten! Förbjudet att beträda spåret! Bei Rot Motor abstellen! Stäng av motorn vid rött ljus!